Billy the vision & the dancers, en trevlig bekantskap!
Första festivalkvällen blev en tämligen nykter historia men jag fick se två spelningar i alla fall. Caesars sparkade igång festivalen för min del. Blir inte klok på det bandet. Jocke Åhlund är en av landets mest begåvade låtskrivare, skivorna håller alltid hög klass, men spelningarna tenderar bli ganska sega historier. Caesars låter precis lika dant live som på skiva, det skulle lika gärna kunnat vara playback. Energin på scenen är hög, men det blir liksom inget av det.
Jag såg bandet för fem år sedan och blev ganska besviken. De var bättre den här gången, men inte så bra som de borde kunna vara. De eldade på publiken för fullt utan att få nåt direkt gensvar. Publiken skulle sjunga, man valde Fun & games som allsång. Längst fram stid en entusiastisk klick tonåringar. Fun & games var en ganska stor hit, men för tiotalet år sedan, då dessa entusiastiska 16-åringar var 6 år gamla. Ingen kunde texten, det blev nästan jobbigt att titta på. Jag fick höra många bra låtar under spelningen, men det var bara under Jerk it out som det riktigt tände till. Den kunde alla, då var det fest!
***
Under kvällens andra spelning stod Billy the vision & the dancers för underhållningen. Billy the vision var för ett band som jag läst mer om än jag lyssnat på. Mitt umgänge splittrades inför spelningen, några gick till ölkranarna. Jag valde emellertid scenen, och vilket bra val det skulle visa sig vara. Billy the vision var underbara, ett riktigt lyckopiller. Jag har inte haft samma mysglada känsla sen jag såg Jonathan Richman, och det får väl ses som ett bra betyg åt Malmöbandet. Med härliga popmelodier och utstrålning fångade man hela tältet i ett enda stort glädjerus. Den öl jag valde bort innan spelningen smakade utmärkt efteråt.
***
Ikväll blir det Pugh, Che Sudaka, Timo Räisänen och litervis med öl!
Jag såg bandet för fem år sedan och blev ganska besviken. De var bättre den här gången, men inte så bra som de borde kunna vara. De eldade på publiken för fullt utan att få nåt direkt gensvar. Publiken skulle sjunga, man valde Fun & games som allsång. Längst fram stid en entusiastisk klick tonåringar. Fun & games var en ganska stor hit, men för tiotalet år sedan, då dessa entusiastiska 16-åringar var 6 år gamla. Ingen kunde texten, det blev nästan jobbigt att titta på. Jag fick höra många bra låtar under spelningen, men det var bara under Jerk it out som det riktigt tände till. Den kunde alla, då var det fest!
***
Under kvällens andra spelning stod Billy the vision & the dancers för underhållningen. Billy the vision var för ett band som jag läst mer om än jag lyssnat på. Mitt umgänge splittrades inför spelningen, några gick till ölkranarna. Jag valde emellertid scenen, och vilket bra val det skulle visa sig vara. Billy the vision var underbara, ett riktigt lyckopiller. Jag har inte haft samma mysglada känsla sen jag såg Jonathan Richman, och det får väl ses som ett bra betyg åt Malmöbandet. Med härliga popmelodier och utstrålning fångade man hela tältet i ett enda stort glädjerus. Den öl jag valde bort innan spelningen smakade utmärkt efteråt.
***
Ikväll blir det Pugh, Che Sudaka, Timo Räisänen och litervis med öl!
Kommentarer
Trackback
