Snö!
Vi pratar om Skåne i oktober. Vad hände med den globala uppvärmningen? Var är medelhavsklimatet? Här ska inte vara snö, det är mot alltings natur.
***
Dagens fråga: Kan någon förklara varför det står "Lika god som snygg!" på mjölkpaketet. Är det mjölken som är snygg eller paketet som är gott? Snälla Kalvinredaktören, förklara för en oförstående.
Om mäthjul
Det ser inte mycket ut för världen. Ett hjul, en stång och en räknare är allt. Bloggen kan idag presentera nyheten att mäthjulet är världens mest spännande uppfinning, och att personen som håller i detsamma är världens mest intressanta människa. Dessa uppgifter baseras på en av undertecknad utförd undersökning av föga vetenskapligt värde.*
Jag var ute och mätte in rännstensbrunnar idag. Det kändes som jag var jordens medelpunkt. Har aldrig fått så många frågor. Mest av allt fascinerades allmänheten av mäthjulet. Det är inte svårt att tänka sig att barn undrar hur ett sådant fungerar och vad det används till, men när man vuxna människor, såväl i medel- som pensionsåldern, kommer fram och tittar, undrar och frågar blir man smått konfunderad. Vad är det som är så roligt med mäthjulet!?
Att undertecknad under dagens arbetspass dessutom bar gul väst spädde givetvis på nyfikenheten hos allmänheten. Har man gul väst arbetar man ju automatiskt för kommunen (oavsett vilket företagsnamn som är tryckt på västens rygg). Den gula västen medför därmed att dess bärare innehar enorm insyn i stadsplanering och hundraprocentig kunskap om var man ska vända sig om man har bekymmer.**
- När ska cykelbanan läggas om? var en av frågorna jag fick.
- Jag hade solen i ögonen och mejade ner den här stolpen med min bil. Vad gör jag nu? Jag kan inte resa stolpen, var en annan.
Varselvästens gula färg hade måhända effekten att folk omkring mig uppfattade mig som upplyst.
Där går Siddharta med sitt mäthjul. Vi frågar honom om de mest besynnerliga saker. Han har svaren, han visar vägen, han löser alla problem!
Kanske borde jag inte irritera mig på att folk är nyfikna, men när man har ofantligt mycket att göra och väldigt lite tid till förfogande vill man helst få arbeta ostört. Imorgon fortsätter inmätningen och de dumma frågornas tidsålder lär knappast ta slut i natt.
FOTNOTER:
*Uppgifterna kring mäthjulets spänningshalt gäller dock tills någon bevisat motsatsen.
** Nej, nej, nej, NEJ!
För helvete
Hur många matcher ska jag behöva se när MIF tappar poäng mot blåbärslag? Underskattar MIF motståndet lika mycket som jag gör? I så fall är det illa.
Om en hund mådde så här (igen)
Nåväl, det blev inget trädgårdsarbete hos morsan. Det blev ingen fest, och ingen Damn-konsert. Istället blev det Dansbandskampen hemma i farsans tv-soffa. SVT kan hålla på i oändlighet, men de kommer aldrig kunna få mig att erkänna dansbandmusiken som någon vidare underhållning.
***
Lär bli en seg natt med tanke på att jag sov till klockan 15 idag. Antar att jag får ligga och läsa en bra stund innan John Blund kommer.
I kosmos behövs inga lyckopiller
Idag finns det fyrahundratusen Hiroshimabomber i världen. Fyrahundratusen, för våran säkerhets skull! Tänk om vi kunde sprida ut dessa bomber bland människorna här i Malmös innerstad, vi skulle kunna ha ett par bomber var. Tänk så säkra vi skulle vara då. Världens säkraste innerstad! Man kunde ha en bomb under sängen, då skulle man sova gott om natten...
När Thomas Di Leva pratar så lyssnar man, det är bara så. Man sitter knäpptyst och begrundar nogrannt varje stavelse som kommer ur hans mun. Det kan vara kloka saker, det kan vara rapakalja och svammel, man lyssnar ändå. På sätt och vis är det obehagligt att en människa kan ha en så trollbindande utstrålning. Tänk om han hade varit ond. Igår fick Di Leva en hel publik, med en uppskattad åldersmässig spännvidd mellan 16 och 70 år (med de äldre i kraftig övervikt) att kasta sin ID-handlingar i golvet för att befria sig själva. Han fick oss att blunda och sträcka armarna i luften för att motta imaginära gåvor i form av kosmiska guldljusbollar. Hade Di Leva varit ond hade vi kanske haft fyrahundratusen Hiroshimabomber i Malmös innerstad den här helgen. Folk hade gladeligen burit hit smällarna om han bett om det.
Det finns artister som bygger hela sitt kändiskap på att ha en cool image. Di Leva har enligt egen utsago ingen image, för hur kan det vara ett image att vara "en helt vanlig människa". Det ryckte i mungipan när han sa så, det ska tilläggas. Men å andra sidan, vem är det som bestämmer vad som är en vanlig människa? Hur är man när man är ovanlig? Di Leva är... egen, eller nåt. Som musiker och artist gör han sitt bästa för att sprida glädje och kärlek omkring sig. Det är allt han gör, och man kan inte bli annat än glad. Man vill krama hela världen när man ser karln, och på Victoriateatern, Malmös (potentiellt hela Sveriges) mest intima konsertlokal får han dessutom tillfälle att blomma ut ordentligt. Nog kan hans monologer blir långa ibland, och nog kunde man önska att få höra ett par låtar till. Likväl var gårdagskvällen på Victoriateaterna bland de mysigaste, charmigaste och roligaste stunderna jag haft i år.
Tack Di Leva, jag röstar på dig när du kandiderar för statsministerposten! Du är ju redan kung, Jesus samt alla djur och växter i hela världen!
***
Har förövrigt själv tagit bilden. Vi satt vid bordet närmast scenen. Jag fick till och med en banan av Di Leva!
***
Jouren är slut, nu vill jag ha öl och pizza!
En något större och något mer betydelsefull uppdatering
Resultan belv något bättre än profetian i föregående inlägg, men jösses vilket bittert kryss. Det var så bittert att det så här i efterhand nästan känns skönt att MFF inte ligger och slåss om guldet. Då hade jag varit helt förstörd!
***
MIF vann hemma mot AIK med 3-1 och ligger således på kvalserieplats. Hoppas de ser til att behålla den platsen.
***
Nu hyllar vi kalops!
***
Huvudvärk hela helgen. Fy!
Liten obetydlig uppdatering
Blev, precis som igår, väckt av jourtelefonen. Det gör inte så mycket. Idag lyssnar vi på Dr. John's Gumbo!
***
Ska man tro på dubbeltorsk idag?
GAIS-MFF 1-0
MIF-AIK 2-3
Hoppas jag har fel!
Rakt in i hetluften med kudden i örat...
Det är tidig lördagsmorgon men jag får ändå säga att jag ser tämligen alert ut för att vara nyvaken. Jag har för första gången beredskap på jobbet. Telefonen kan ringa närsomhelst om vad som helst. Sedan jag gick på kl 16.30 igår eftermiddag har det ringt tre gånger. Först i affären vid sextiden. Tack o lov att jag tog med papper och penna. Nästa samtal kom vid halv tio-tiden. Det var från räddningstjänsten och handlade om en tankbil som vält. Kommer du ut hit, frågade han som ringde. Som om jag visste något om oljesanering. Undrar om jag förväntantades veta något? Näväl, jag åkte inte dit utan nöjde mig med att skicka dit en bil. Min bedömning var att experterna på plats klarade sig utan min obefintliga kompetens på området. Mitt senaste samtal väckte mig i morse. Det behövdes sugas gips på avfallsstationen. Hoppas det inte hinner stelna i bilen.
I övrigt gillar jag förstås idén med att få betalt för att vakta telefonen. Det är inget jag skulle vilja göra på heltid, men var femte vecka som de andra arbetsledarna har skulle jag inte tveka om. Dryckesförbudet gör dessutom att kroppen får en nödvändig återhämtningsvecka mellan varven.
***
Allt tyder på att Steve Forbert får en hel konsert på KB, han står nämligen inte längre som sidoakt till Sexsmith. Det kommer bli grymt, jag vet det!
***
DiLeva på torsdag. Det kommer bli flummigt och utflippat, jag vet det!
***
Wedding crashers var en söt film.
***
Nu ringde det igen. Avloppsstopp i Lund. Verkade dock som om han kunde tänka sig att baja i trädgården tills på måndag. Jourpriserna är inte roliga för privatpersoner.
Detta var helgen...
...då jag lät mig föras bort av en melodi. Det var som om näcken tagit violinen och satt sig utanför mitt sovrumsfönster. Jag kunde inte stanna här inne, utan fyllde fickan med mynt och gick, som i trans, rakt ut genom dörren. Utanför väntade hon med sin stora blåa glassbil. Sextio kronor byttes mot tjugofyra Knattar!
...då jag lyckades kötta in armen i farsan eldrivna häcksax. Såret blev inte så stort men djupt nog att få kallas jack. Några stygn behövdes inte, det räckte med plåster. Hade jag som liten kommit hem storgråtande med ett liknande sår hade jag med största sannolikhet fått höra att "jag nog mest blev rädd". Vad jag hatade att höra det som liten.
...då AC/DC släppte sina biljetter till spelningen i Stockholm. Jag blev, som vanligt, utan biljetter. Jävla ticnet. Imorgon släpps Oslobiljetterna. Får göra ett nytt försök då. Måste för min egen hälsas skull känna att jag har gjort allt som står i min makt. Vem vill missa det här?
...då Sverige, trots spelövertag, bara fick 0-0 mot Portugal.
...då MIF säkert bara vann för att jag valde att stanna hemma. Medgångssupporterns förbannelse!
...då jag kanske spelade årets sista golfrunda på svensk mark.
...då jag köpte Tom Pettys alldeles fantastiska DVD-box "Runnin' down a dream". Smakprov!
En liten röd makapär...
...har kört en lång, lång väg!
Jubilerandet skedde på Inre Ringvägen i Malmö, mitt emellan Amiralsgatan och Ystadvägen. Som den mogna och ansvarstagande trafikant jag är så väntade jag emellertid med att fotografera mätaren tills jag stod stilla.
Ett trefaldigt, skånskt, leve för bilen. Den leve! Hurra! Hurra! Hurra!
Christians första bekännelse
Jag tittar på Desperate housewives och tycker det är bra!
...men så vände det
Detta var helgen när allt var som vanligt igen, när livet återgått i samma dyngiga hjulspår som i våras. Helgen passerade förbi tämligen obemärkt. KB var tråkigt igen, och Skalle-Per i Dj-båset gjorde sannerligen inte saken bättre. Söndagen var bara lång, regnig och depptråkig. MIF gick på pumpen mot ett ängagäng. Inte ens bakispizzan var god. Jag slocknade klockan nio. Sedan var nattsömnen skit. Jag drömde konstiga mardrömmar, och vaknade kallsvettig och rädd.
Måndagen kom, och min dagsplanering sprack redan innan frukost. Jag fick tillbringa hela dagen vid kopiatorn. 15.30 kom beskedet att innebandyn, som jag sett fram emot, var inställd. Men så vände det. Strax innan fem ringde farsan, och frågade om jag ville ha mat innan matchen. Han hade fått låna två VIP-kort till MFF-Örebro. Jag nappade på erbjudandet, och satt halvtimmen senare bland stadens elit och åt. Förutom fotbollsfolk lyckades jag bland annat spotta Nisse Hellberg, min första idol. Jag fick senare, inne på stadion, till och med prata med denne sedan han frågat mig om toaletten var upptagen, och jag svarat ja.
Nåväl. Efter maten (som bestod av bratwurst, potatismos och surkål) begav jag och farsgubben oss till stadion för match. Väl framme vid vändkorsen noterade vi att korten vi fått låna var märkta "Hedersläktare". Därmed skulle vi inte gå in genom samma ingång som den vanliga publiken. Vi fick istället gå in genom stadionbaren tillsammans med styrelsen, pressfolket och legenderna. Roy Andersson var där, Staffan Tapper också. I pausen såg vi även Krister, det var jag som kände igen honom, inte farsan.
Platserna vi fick kunde man heller inte klaga på. Farsan uttryckte förtjust att han hade mittlinjen i skrevet. Se så bra vi såg!
Matchen då. Jo, det blev äntligen seger. En tidig frilägesutvning för Örebro och en straff som Kapten Andersson säkert förvaltade gav MFF en bra start. Örebro rörde därefter knappt bollen under första halvlek, och när pausen kom hade samme Andersson även knoppat in 2-0 på hörna.
Andra halvlek blev en pärs. Örebro reducerade omgående på straff, sedan Åhman Persson helt i onödan vräkt omkull Kim Olsen. MFF förde givetvis spelet i andra halvlek också, men det var på håret man höll undan. När Nordin Gerzic rann igenom, efter ett sanslöst taffligt ingripande från Gabri, räknade jag in 2-2, men hade fel. Gerzic tåade bollen förbi Melicharek, med fick tack och lov sedan se bollen rulla utanför. På tilläggstid kunde "Eddiebayor" Ofere istället kontra in 3-1, och tusentals suckar av lättnad hördes på stadion.
På väg ut sa en glad men framförallt lättad Pelle Svensson att han funderade på att kassera ut en tjänste-pacemaker.
***
Jag ska se Di Leva på Victoriateatern. Ser verkligen fram emot det. Konsert, stand-up och väckelsemöte i ett. Kosmos, här kommer jag!
***
Reinfeldt bär röd slips idag. Proletärer i alla länder, förena er!
En obehaglig känsla av ödmjukhet
***
Fick min föreslagna plats på Swedbank stadion idag. Den var bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. 3900 känns billigt för den platsen. Tvivlar dock, i skrivande stund, på underhållningen. Spelar ingen roll om man har bästa platsen i biosalongen, är filmen kass så är den!
***
Zlatan mot Mackan ikväll. Hoppas båda våra pågar gör bra ifrån sig.
