Sjuk på sista sommardagen
Det är sista sommardagen. Jag borde vara ute i solen. Ta en avslappnade golfrunda, traska ner till havet, träffa vänner och familj. Jag borde njuta. Sommaren är min årstid, det är under de tre sommarmånaderna jag lever. Resterande nio månader längtar jag efter sommaren och livet. Idag skiner solen i över Malmö igen. Jag sitter här i min tvåa, iklädd t-shirt och mjukisbyxor och väntar på att finnkampen ska börja. Bryr mig egentligen inte om finnkampen, den är urtrist, men jag är sjuk och tajmingen kunde knappast ha varit sämre. Hösten är perfekt för att vara sjuk, man vill ändå inte göra något då. Då kan man lugnt dra runt i mysbyxor, och med gott samvete krypa ner i bingen och fisa så täcket fladdrar. Det är till och med motiverat att ligga inne och titta på finnkampen, men idag, nej. Jag vill bara vara frisk, jag vill få njuta av den sista solen, men jag kan inte för jag är sjuk.
***
Povel Ramel på SVT1 nu. Han var ett geni och så långt före sin tid att han aldrig kommer att kännas föråldrad eller tråkig.
***
Såg Vit Oleander i natt. Brukar oftast slockna ganska snabbt när jag ser film i sängen om nätterna, men den här filmen hade något som höll min koncentration vid liv. Jag är ingen filmtyp egentligen. Film är mitt stora svarta hål i ett annars digert intresse för populärkultur. Jag känner inte igen skådisar, har ingen koll på vilken regissör som gjort vad, sådant intresserar mig inte. Jag är typen som tittar på klockan när jag är på bio och blir uttråkad om filmerna är långa. Ej heller kan jag kan inte njuta av bra klippning eller coola specialeffekter, jag fattar nog ingenting. Vit Oleander gillade jag emellertid!
***
Nu börjar snart finnkampen.
