Om shopping
Trots att jag ar ganska avigt installd till bloggar om shopping sa kanns ett inlagg i amnet i det narmaste oundvikligt. Overallt finns de, forsaljarna, och de gor sitt basta for att pracka pa mig saker som jag egentligen inte behover. Vissa forsaljare ar irriterande paflugna. Varst ar skraddarna. Det racker att man slanger med blicken mot de hopplost omodernt uppkladda skyltdockorna i deras fonster for att man ska ha skraddaren hangande pa sig som en igel. Han ar sjalv uppkladd i kavaj, har valkammad frisyr och vill hovligt ta i hand for att visa upp sig som en respekterad yrkesman. Tar man i hand kommer man inte darifran, han slutar aldrig prata. Man forsoker med halvmjakiga avvisningsfraser som "maybe I come back tomorrow", men det ar lonlost. Han slapper inte ivag dig forran han fatt beratta for dig om hela sortimentet, att priserna ar "good" eller i basta fall "special" eller "happy hour" och att han ar den basta i hela stan. Det ar skitjobbigt, men man gar likval i dreas fallor om och om igen.
Foraljarna dras till mig som flugor kring en sockerbit. Jag ser ganska snall ut och ses nog som ett lovligt byte. Misstanker att jag ar en ganska bra kund ocksa. Har, trots att jag inte ar stormfortjust i utbudet har, shoppat en hel del. Jag ar emellertid inte ensam i familjen. Madam, som forsaljerna omnamer Monica (farsan ar forovrigt "papa"), ar varst. Forsaljarna alskar Madam som intresserat studerat allt de kommer dragandes med. Papa suckar mest och skakar avvisande pa huvudet. Han ar nagot mer svarovertygad an oss andra, och hans ibland nagot barska blick skrammer fortjanstullt bort de orientaliska kopmannen. Papa har ocksa handlat en del ska tillaggas. Han handlar piketrojor och pavisar garna och ofta trojornas fortrafflighet. Det dummaste vi har handlat da? Det maste vara sandborstarna pa stranden, dar borststrana ar sa mjuka att de knappt orkar rubba sandkornen. Bade madam och papa kopte, men jag lat mig inte luras. Inte den gangen i alla fall.
Apropa luras sa har vi det har med prutning. Som dum svensk turist ar man alltid for snall. Utgangspriset ligger alltid hundra procent over det egentliga priset. Anda star man dar och har daligt samvete, trots att man innerst inne vet att forsaljarna inte skulle slappa ivag nagot som denne inte gor en god vinst pa. Jag kopte ett par jeans idag. Utgangspriset lag pa 950 baht (vilket ar ungefar 250 svenska kronor). Jag bjod 600, och trodde att jag var djarv. Forsaljaren nappade nastan direkt, och jag stod dar som en dum turist och insag att jag nog kunnat ga ner nagon hundring till. Vill knappt tanka pa de sjuka overpriser jag betalat denna veckan, men a andra sidan ar det billigare an hemma. Antar att jag kommer hinna bli lurad ett par ganger till innan veckan ar over.
***
Solbrannan borjar ta sig sa smatt, till och med i ansiktet dar pigmentet brukar vara oerhort svarflirtat. Mot madams och papas laderhud kampar jag dock forgaves, aven om jag igar gjorde ett tappert forsok som resluterade i en ilsket rod rygg som annu ar varm som en spishall.
***
Maten ar fortsatt fantastisk, och faktum ar att de basta restaurangerna finns pa var gata. Man behover nte alltid ga over an efter vatten.
