En lang, lang, lang resa
Resan blev betydligt langre an man kunde tanka sig. Incheckningen pa Kastrup skedde strax efter klockan 14 pa mandagen. Vi var ute i god tid for att slippa koer och stress. Planet var planerat att ga klockan 17 och vi avverkade i tur och ordning taxfreebutikerna pa flygplatsen. Jag kande viss oro att var flight inte tilldelats nagon gate. Oron var befogad, enormt befogad. Planet hade blivit forsenat. 22.50 var ny avgangstid. Sex timmar ar lange pa en flygplats, men vi fick vouchers - snallt tilltagna belopp, men anda - sa vi kunde ga och ata. Avgangen skots under kvallen upp med ytterligare en timme och femton minuter. Nya vounchers delades ut och dessa rackte precis sa vi fick en ol var. Vi var sega i kropp och knopp nar vi traskade pa planet strax efter midnatt. Da kom nasta chock. Det hade blivit fel med listorna fran bagageutlamningen. Planet blev ytterliggare tva timmar forsenat och lyfte inte fr[n Kastrup forran klockan 02.
Flygresan tog tio timmar och tjugofem minuter. Jag lyckades, min otympliga lekamen till trots, sova en hel del under resan. Veckan fram till resan var tamligen haktisk och detta hade paverkat min nattsomn sa somnen under resan var valkommen. Planet landade i Phuket, da flygplatsen i Bangkok fortfarande var stangd pga det hoolabaloo som for tillfallet forsiggar i Thailand. Att landningen skedde i Phuket gjorde att vi hade nio timmar i buss till hotellinkvarteringen i Hua Hin att se fram emot. En langresa till med andra ord.
Bussen gick naturligtvis inte i tid den heller. Nagra hade hamnat pa fel transferbuss efter ett missat inrikesflyg, och det dividerades i timmar. Resan till Hua Hin var ocksa langre an man kunde forestalla sig. Pa bussen var plotsligt min langa lekamen precis sa otymplig som jag ville minnas den. Jag tror att jag, trots idogt forsokande, fick tio minuters somn under den nio timmar langa bussresan. Tranfern skumpade varre an en gammal folkabuss pa en norrlandsk skogsvag och chaufforen korde som om han stulit bussen. Under resan gjorde jag mig ett par nya skivbekanstskaper i form av Glasvegas, Damien Jurado och Eldkvarns senaste alster. Vi checkade in pa hotellet vid sex i morse. Uppe pa rummet kom nasta overraskning. Sangen jag fatt var av taltsangskaraktar. Den var hard som sten. Farsan trodde att den lanats fran ett kloster, dar man av religiosa skal spaker sin kropp for att uppna nat himmelskt mumbojumbo. Lagg ut en frottehandduk pa ett stengolv och kasta dig pa den om du vill uppleva kanslan jag fick nar jag for forsta gangen la mig i sangen. Tack och lov var jag alldeles utmattad och samnade anda. I insomningsogonblicket hade det i runda slangar gatt trettiofyra timmar sen dorren lastes hemma i Sverige. Det blev en lang resa, en jobbig resa, men av forsta dagen pa resmalet att doma vart det vart besvaret.
***
Hotellet och researrangoren har fixat en ny sang till mig. Inga skugga ska falla over dessa.
***
Ingenting kostar har, sa skulle det varit hemma ocksa.
***
Det lokala olet Singha smakar mumma!
***
...och nu kom beskedet att flygplatsen i Bangkok oppnar pa fredag. No more bus! Sweet!
Pa aterseende!
