Lycka till Obama önskar den aningslösa generationen
Så vann Obama. Alla jublar. Jag också, tror han blir en bra president. Men det hade kanske McCain också blivit. Varför hyllar alla svenskar unisont Obama? Vad vet gemene svensk egentligen om de två kandidaterna? Intresset för politik verkar vara helt obefintligt, i synnerhet bland yngre. Däremot är alla (tack och lov!) väl inkörda på hur viktigt det är att gå och rösta. Alliansens valseger häromåret berodde till stor del på att man lyckades fånga de yngre väljarna. Samma allians har varit duktiga på att föra igenom de saker de gick till val på. Nu gnälls det över dyr A-kassa, hårdare regler för sjukskrivningar och allt det andra som Reinfelt med kompani lovade i valrörelsen. Vem gnäller mest idag? Det gör de mittenväljarna (och då talar jag inte om liberalerna) som röstade fram alliansen. Förstås! De som hade kunnat fått pendeln att svänga åt andra hållet om sossarna haft en snyggare partiledare än Göran Persson. Idag hyllar alla Obama, inget vet varför. The clueless generation höjer rösten! Han ser i alla fall inte ut som Bush, och det är kul med en svart president. Fair enough, det sista är ett mycket gott argument, men inte var det hudfärgen som Obama gick till val på.
Hursomhelst. Lycka till Barack Obama. Du hade karisma att ta dig till toppen. Nu återstår att se ifall du har skärpan att hålla dig kvar däruppe. The clueless generation har inte lyssnat på vad du har sagt, men den har röstat och den vet hur man ställer krav.
***
Oasis nya platta kom med posten idag. Lyssnade precis igenom den för första gången. Bandet har slentriansågats från skiva fyra och framåt. De har inte varit lika bra efter Be here now, det kan ingen säga, men de har heller inte varit så dåliga som recensenterna velat ha det till. Vågar knappt tänka på bandets prestationsångest. De måste varje gång försöka leva upp till glansdagarna under nittiotalets mitt då de gav ifrån sig tre skivor, som så här i efterhand kan räknas som milstolpar i rockhistorien. (What's the story) Morning Glory var kanske till och med den bästa rockplattan som släpptes under hela det decenniet.
Den nya plattan då. Nej, den är inte lika bra den heller. Endast ett par spår hade kunnat konkurrera om en plats på någon av de tre första. Hade något spår platsat? Tveksamt. Är skivan dålig? Inte en chans.
***
Apropå Oasis. Jag ska ju se dem i januari. Gläds enormt mycket. Har förövrigt en kanonvinter framför mig på många sätt. Forbert/Sexsmith på KB (jag ska sluta tjata, vilket antiklimax om det mot förmodan skulle vara dåligt) om någon vecka, Thailandsresa i december och Jesus Christ Superstar med The Ark-Ola som Jesus på stadsteatern dagen efter jag kommer hem. Tacksam jul med många fridagar. Födelsedag och Oasiskonsert i januari. Därefter kan jag gå och gotta mig åt sommarens Metallica-spelning. Livet har sina goda stunder.
***
Satsumas är ju så jäkla gott vid den här tiden på året!
Hursomhelst. Lycka till Barack Obama. Du hade karisma att ta dig till toppen. Nu återstår att se ifall du har skärpan att hålla dig kvar däruppe. The clueless generation har inte lyssnat på vad du har sagt, men den har röstat och den vet hur man ställer krav.
***
Oasis nya platta kom med posten idag. Lyssnade precis igenom den för första gången. Bandet har slentriansågats från skiva fyra och framåt. De har inte varit lika bra efter Be here now, det kan ingen säga, men de har heller inte varit så dåliga som recensenterna velat ha det till. Vågar knappt tänka på bandets prestationsångest. De måste varje gång försöka leva upp till glansdagarna under nittiotalets mitt då de gav ifrån sig tre skivor, som så här i efterhand kan räknas som milstolpar i rockhistorien. (What's the story) Morning Glory var kanske till och med den bästa rockplattan som släpptes under hela det decenniet.
Den nya plattan då. Nej, den är inte lika bra den heller. Endast ett par spår hade kunnat konkurrera om en plats på någon av de tre första. Hade något spår platsat? Tveksamt. Är skivan dålig? Inte en chans.
***
Apropå Oasis. Jag ska ju se dem i januari. Gläds enormt mycket. Har förövrigt en kanonvinter framför mig på många sätt. Forbert/Sexsmith på KB (jag ska sluta tjata, vilket antiklimax om det mot förmodan skulle vara dåligt) om någon vecka, Thailandsresa i december och Jesus Christ Superstar med The Ark-Ola som Jesus på stadsteatern dagen efter jag kommer hem. Tacksam jul med många fridagar. Födelsedag och Oasiskonsert i januari. Därefter kan jag gå och gotta mig åt sommarens Metallica-spelning. Livet har sina goda stunder.
***
Satsumas är ju så jäkla gott vid den här tiden på året!
Kommentarer
Trackback
