En obehaglig känsla av ödmjukhet

Förlust i derbyt, men bra spel. Jag kände mig ganska nöjd när jag traskade hem längs Roskildevägen efter matchen igår kväll. Killarna hade gett järnet i nittio minuter, men ändå förlorat. Marginalerna hade inte varit med MFF, och skärpan hade varit lite för dålig i de avgörande lägena. Annars var det helt okej. MFF var väl så bra som HIF, och matchen borde ha givit spelarna självförtroende inför de kommande matcherna mot Örebro och GAIS. När jag körde till jobbet i morse slog det mig att fotbollssupportern Christian Malmström blivit ödmjuk. Jag har under flera års tid sakta men säkert brutits ned. En MFF-supporter kan inte vara ödmjuk, det ligger inte i hans eller hennes natur. Vi ska aldrig frukta GAIS, aldrig behöva tänka att Örebro minsann har spelat bra under hösten, och aldrig, aldrig känna oss nöjda efter en hedersam hemmaförlust mot HIF. Inte fan kan man som MFFare vara nöjd med att bara deltaga. Det känns jantelag, små röda stugor och Christer Sjögren, det känns... TFF. Ge mig vinter, nyförvärv, träningsrapporter och försäsongsmatcher mot Køge, ge mig en chans att återfå kaxigheten. Ge mig tron att alla fruktar MFF, och att motståndarna som på Bosses tid, redan i spelargången innan matchen känner att de ligger under med 1-0. Ge mig "Guld tar man, silver får man"-mentaliteten.

***

Fick min föreslagna plats på Swedbank stadion idag. Den var bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. 3900 känns billigt för den platsen. Tvivlar dock, i skrivande stund, på underhållningen. Spelar ingen roll om man har bästa platsen i biosalongen, är filmen kass så är den!

***

Zlatan mot Mackan ikväll. Hoppas båda våra pågar gör bra ifrån sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0