I kosmos behövs inga lyckopiller
Idag finns det fyrahundratusen Hiroshimabomber i världen. Fyrahundratusen, för våran säkerhets skull! Tänk om vi kunde sprida ut dessa bomber bland människorna här i Malmös innerstad, vi skulle kunna ha ett par bomber var. Tänk så säkra vi skulle vara då. Världens säkraste innerstad! Man kunde ha en bomb under sängen, då skulle man sova gott om natten...
När Thomas Di Leva pratar så lyssnar man, det är bara så. Man sitter knäpptyst och begrundar nogrannt varje stavelse som kommer ur hans mun. Det kan vara kloka saker, det kan vara rapakalja och svammel, man lyssnar ändå. På sätt och vis är det obehagligt att en människa kan ha en så trollbindande utstrålning. Tänk om han hade varit ond. Igår fick Di Leva en hel publik, med en uppskattad åldersmässig spännvidd mellan 16 och 70 år (med de äldre i kraftig övervikt) att kasta sin ID-handlingar i golvet för att befria sig själva. Han fick oss att blunda och sträcka armarna i luften för att motta imaginära gåvor i form av kosmiska guldljusbollar. Hade Di Leva varit ond hade vi kanske haft fyrahundratusen Hiroshimabomber i Malmös innerstad den här helgen. Folk hade gladeligen burit hit smällarna om han bett om det.
Det finns artister som bygger hela sitt kändiskap på att ha en cool image. Di Leva har enligt egen utsago ingen image, för hur kan det vara ett image att vara "en helt vanlig människa". Det ryckte i mungipan när han sa så, det ska tilläggas. Men å andra sidan, vem är det som bestämmer vad som är en vanlig människa? Hur är man när man är ovanlig? Di Leva är... egen, eller nåt. Som musiker och artist gör han sitt bästa för att sprida glädje och kärlek omkring sig. Det är allt han gör, och man kan inte bli annat än glad. Man vill krama hela världen när man ser karln, och på Victoriateatern, Malmös (potentiellt hela Sveriges) mest intima konsertlokal får han dessutom tillfälle att blomma ut ordentligt. Nog kan hans monologer blir långa ibland, och nog kunde man önska att få höra ett par låtar till. Likväl var gårdagskvällen på Victoriateaterna bland de mysigaste, charmigaste och roligaste stunderna jag haft i år.
Tack Di Leva, jag röstar på dig när du kandiderar för statsministerposten! Du är ju redan kung, Jesus samt alla djur och växter i hela världen!
***
Har förövrigt själv tagit bilden. Vi satt vid bordet närmast scenen. Jag fick till och med en banan av Di Leva!
***
Jouren är slut, nu vill jag ha öl och pizza!
