...men så vände det
Detta var helgen när allt var som vanligt igen, när livet återgått i samma dyngiga hjulspår som i våras. Helgen passerade förbi tämligen obemärkt. KB var tråkigt igen, och Skalle-Per i Dj-båset gjorde sannerligen inte saken bättre. Söndagen var bara lång, regnig och depptråkig. MIF gick på pumpen mot ett ängagäng. Inte ens bakispizzan var god. Jag slocknade klockan nio. Sedan var nattsömnen skit. Jag drömde konstiga mardrömmar, och vaknade kallsvettig och rädd.
Måndagen kom, och min dagsplanering sprack redan innan frukost. Jag fick tillbringa hela dagen vid kopiatorn. 15.30 kom beskedet att innebandyn, som jag sett fram emot, var inställd. Men så vände det. Strax innan fem ringde farsan, och frågade om jag ville ha mat innan matchen. Han hade fått låna två VIP-kort till MFF-Örebro. Jag nappade på erbjudandet, och satt halvtimmen senare bland stadens elit och åt. Förutom fotbollsfolk lyckades jag bland annat spotta Nisse Hellberg, min första idol. Jag fick senare, inne på stadion, till och med prata med denne sedan han frågat mig om toaletten var upptagen, och jag svarat ja.
Nåväl. Efter maten (som bestod av bratwurst, potatismos och surkål) begav jag och farsgubben oss till stadion för match. Väl framme vid vändkorsen noterade vi att korten vi fått låna var märkta "Hedersläktare". Därmed skulle vi inte gå in genom samma ingång som den vanliga publiken. Vi fick istället gå in genom stadionbaren tillsammans med styrelsen, pressfolket och legenderna. Roy Andersson var där, Staffan Tapper också. I pausen såg vi även Krister, det var jag som kände igen honom, inte farsan.
Platserna vi fick kunde man heller inte klaga på. Farsan uttryckte förtjust att han hade mittlinjen i skrevet. Se så bra vi såg!
Matchen då. Jo, det blev äntligen seger. En tidig frilägesutvning för Örebro och en straff som Kapten Andersson säkert förvaltade gav MFF en bra start. Örebro rörde därefter knappt bollen under första halvlek, och när pausen kom hade samme Andersson även knoppat in 2-0 på hörna.
Andra halvlek blev en pärs. Örebro reducerade omgående på straff, sedan Åhman Persson helt i onödan vräkt omkull Kim Olsen. MFF förde givetvis spelet i andra halvlek också, men det var på håret man höll undan. När Nordin Gerzic rann igenom, efter ett sanslöst taffligt ingripande från Gabri, räknade jag in 2-2, men hade fel. Gerzic tåade bollen förbi Melicharek, med fick tack och lov sedan se bollen rulla utanför. På tilläggstid kunde "Eddiebayor" Ofere istället kontra in 3-1, och tusentals suckar av lättnad hördes på stadion.
På väg ut sa en glad men framförallt lättad Pelle Svensson att han funderade på att kassera ut en tjänste-pacemaker.
***
Jag ska se Di Leva på Victoriateatern. Ser verkligen fram emot det. Konsert, stand-up och väckelsemöte i ett. Kosmos, här kommer jag!
***
Reinfeldt bär röd slips idag. Proletärer i alla länder, förena er!
