22/9-08
Det är måndag igen. Jag hade lovat mig själv att inte sitta sysslolös en minut, och jag höll mitt löfte. Det var på många sätt ett riktigt trevligt slut på en annars tråkig vecka. Det råder inga tvivel om att det känns som man har fått mer tid, helt ny tid som inte fanns för fem månader sedan. Självklart har dygnet fortfarande bara tjugofyra timmar, men när man hastigt tvingas omdisponera sin fritid så vill man fylla varenda minut med meningsfullt innehåll. I fredags, efter Betnér, kände jag ett oerhört sug efter att gå ut och festa. Lördag förmiddag kände jag, av helt och hållet självförvållade orsaker, motsatsen. Jag var egentligen mer eller mindre trött under hela dagen, och därför passade det utomordentligt med filmkväll på lördagskvällen. Efter att nästan ha knoppat in under den egentligen småroliga filmen The Darjeeling Limited, så kunde jag utan större problem hålla mig vaken till tramskomedin Dumpad.
***
På söndagen kom mamsen på besök, och jag ville bevisa både för mig själv och för henne att min kokkonst inte är så usel som alla tycks tro. Det blev Stroganoff, och det blev gott. För undertecknad, med stambord på Sibylla, var det nästan ett uppvaknande. Det var lätt att laga mat, även om jag grät som ett barn när jag hackade löken i mitt föga väl ventilerade kök.
Söndagskvällen, som var tänkt att bli vilsam, tillbringades istället i Trelleborg. Jag gick i kyrkan. Nej, ingen nattvard, ingen bön och ingen bikt. Eldkvarn spelade, och det var gratis. Det är nåt visst med Plura, han är en av de mest begåvade låtskrivarna vi har i det här landet. Det var riktigt trivsamt, det är fantastisk akustik i kyrkor. Det blev, ska tilläggas, stundtals riktigt påfrestande med predikan mellan låtarna. Känns inte predikan förövrigt väldigt överflödigt idag? Förr, före massmedia, var predikan ett sätt att sprida nyheter i småbyarna. Nu är det bara svammel som ingen lyssnar på. Även prästerna borde vara trötta på det, för det finns ingen som kan gå upp och dra en helt ny meningsfull repetoar vecka ut och vecka in året om. Jag säger ingenting om böner, nattvard och annat som hör religionen till. Det finns många som tror, och som känner en väldig trygghet tack vare sin tro. Men predikan, jösses!
Nåväl, det om kyrkan, detta om Eldkvarn. Den, för bandet, något annorlunda konsertlokalen lockade en för bandet ytterst annorlunda publik. Det var mycket pensionärer som letat sig till kyrkan, och jag tror ingen av dem egentligen hade någon vidare koll på vad det var för band som spelade. Eldkvarn kunde därför ta tillfället i akt att välja en annan setlist än vad det vanligtvis spelar. En periferilyssnare som jag kände endast igen Kärlekens tunga och Landsortsgrabb. Att resterande låtar i samtliga fall höll väldigt hög klass skvallrar bara om att jag måste kolla upp Eldkvarn nogrannare.
Kolla detta klippet!
***
På söndagen kom mamsen på besök, och jag ville bevisa både för mig själv och för henne att min kokkonst inte är så usel som alla tycks tro. Det blev Stroganoff, och det blev gott. För undertecknad, med stambord på Sibylla, var det nästan ett uppvaknande. Det var lätt att laga mat, även om jag grät som ett barn när jag hackade löken i mitt föga väl ventilerade kök.
Söndagskvällen, som var tänkt att bli vilsam, tillbringades istället i Trelleborg. Jag gick i kyrkan. Nej, ingen nattvard, ingen bön och ingen bikt. Eldkvarn spelade, och det var gratis. Det är nåt visst med Plura, han är en av de mest begåvade låtskrivarna vi har i det här landet. Det var riktigt trivsamt, det är fantastisk akustik i kyrkor. Det blev, ska tilläggas, stundtals riktigt påfrestande med predikan mellan låtarna. Känns inte predikan förövrigt väldigt överflödigt idag? Förr, före massmedia, var predikan ett sätt att sprida nyheter i småbyarna. Nu är det bara svammel som ingen lyssnar på. Även prästerna borde vara trötta på det, för det finns ingen som kan gå upp och dra en helt ny meningsfull repetoar vecka ut och vecka in året om. Jag säger ingenting om böner, nattvard och annat som hör religionen till. Det finns många som tror, och som känner en väldig trygghet tack vare sin tro. Men predikan, jösses!
Nåväl, det om kyrkan, detta om Eldkvarn. Den, för bandet, något annorlunda konsertlokalen lockade en för bandet ytterst annorlunda publik. Det var mycket pensionärer som letat sig till kyrkan, och jag tror ingen av dem egentligen hade någon vidare koll på vad det var för band som spelade. Eldkvarn kunde därför ta tillfället i akt att välja en annan setlist än vad det vanligtvis spelar. En periferilyssnare som jag kände endast igen Kärlekens tunga och Landsortsgrabb. Att resterande låtar i samtliga fall höll väldigt hög klass skvallrar bara om att jag måste kolla upp Eldkvarn nogrannare.
Kolla detta klippet!
Kommentarer
Trackback
