En helt vanlig vardag
Förra söndagen var en hektisk dag. Vaknade bakfull efter mitt födelsedagsfirande. Tjugosju år, men ännu inte vuxen. Huruvida det är bra eller dåligt får andra bedöma. Själv nöjer jag mig med att festa på tills jag tröttnar och vill göra något annat, alternativt tills tillfälle ges att göra annorlunda. Bakfyllan i söndags morse var tack och lov av de lindrigare slaget. Jag låg och drog mig i sängen på förmiddagen. Nedkrupen under mitt täcke hörde jag ett bubblande ljud inne från badrummet. Bubblande ljud från badrummet är aldrig bra, det vet inte minst jag som jobbar i avloppsbranschen. Jag befarade, i vanlig ordning, det värsta. Min fruktan var befogad. Bubblandet tilltog i styrka och till sist strömmade avloppsvatten upp ur min golvbrunn. Få saker är äckligare, och jag kastade tre handdukar vid tröskeln för att i den mån det gick försöka hindra vattnet från att nå hallgolvet. Manövern lyckades, men handdukarna blev förstås till sanitära olägenheter som, från den stund som avloppsstoppet lossnade och fram tills idag, fört en undanskymd tillvaro på min balkong. Den efterlängtade tvättiden kom idag, och de vedervädriga handdukarna på balkongen skulle i och med detta få en chans att undvika soptunnan. Jag beredde de tre en egen tvätt i nittiofem graders värme. Det var det enda alternativet över sextio som maskinen hade att erbjuda. Tvätten skulle ta åttio minuter inklusive förtvätt. Jag gick ner efter en timme. Maskinen höll fortfarande på med förtvätten. Den hade hängt sig, fullkomligt utmattad och överhettad. Att öppna densamma var det förstås inte tal om, den var ju full med vatten. Jag var arg som ett bi, men log lite för mig själv när den småcatchiga låten Segertåget dök upp i huvudet: "Maskinen är ett monster, du kan inte stänga av den".
Eländet var förstås inte slut för det. När jag kom upp fick jag syn på gårdagens hyrfilm som jag givetvis glömt bort i tvättstressen. Jag tog filmen, slängde på mig jackan och slog igen dörren. I fickan hade jag min bilnyckel och ett godispapper. På andra sidan den smäcklåsförsedda dörren låg mina dörrnycklar. Jag orkade inte ens bli arg. Farmor har reservnyckel, och det är bara en sådan dag. Vissa skulle säga att jag är klantig, men det känns som en för enkel förklaring. Antar att jag bara har aningen fler otursdagar än andra människor.
***
Det är sällan jag rapar upp vanliga händelser från mitt liv här på bloggen. Har jag tråkat ut er ber jag om ursäkt, men jag behövde verkligen skriva av mig.
***
Josh Rouse på Babel imorgon. Gåt dit!
Eländet var förstås inte slut för det. När jag kom upp fick jag syn på gårdagens hyrfilm som jag givetvis glömt bort i tvättstressen. Jag tog filmen, slängde på mig jackan och slog igen dörren. I fickan hade jag min bilnyckel och ett godispapper. På andra sidan den smäcklåsförsedda dörren låg mina dörrnycklar. Jag orkade inte ens bli arg. Farmor har reservnyckel, och det är bara en sådan dag. Vissa skulle säga att jag är klantig, men det känns som en för enkel förklaring. Antar att jag bara har aningen fler otursdagar än andra människor.
***
Det är sällan jag rapar upp vanliga händelser från mitt liv här på bloggen. Har jag tråkat ut er ber jag om ursäkt, men jag behövde verkligen skriva av mig.
***
Josh Rouse på Babel imorgon. Gåt dit!
Kommentarer
Trackback
