Öl, sol och snö.
Tillbaka vid tangentbordet. Hade tre jättefina dagar i Victoria och blev väldigt väl omhändertagen av Kiki och Chris. Victoria är provinshuvudstad i British Columbia, och har precis som Malmö omkring 300 000 invånare. Staden påminner en del om städrerna i Europa. Åtminstone sett till bebyggelsen. Staden har ett väldigt fint hamnområde, med massor av uteserveringar och fina vyer.
Första och andra dagen vandrade jag mest omkring nere i stadskärnan. Kiki jobbade och Chris sprang ärenden. Kvällen blev lugn och jag kom i säng ganska tidigt. Då sista kvällen i Vancouver slutade på bargatan var jag ganska mör, och första kvällen var lugn. Resande tar på krafterna, i synnerhet när man har en tung väska att dra runt på. Andra dagen spenderades som sagt också downtown. Det fanns mycket att se och många foton att ta. Under tredje dagen i Victoria tog Chris med mig på hike utanför staden. Vi besteg ett mindre berg utanför staden. Det visade sig att min joggingskor inte direkt var lämpade var brant terräng. Såväl Chris som hunden flög upp för berget. Själv halkade jag mig fram några meter där bakom. Än värre var det när vi skulle gå ner. Jag halkade två gånger, men klarade mig, så när för en halvt stukad fot, utan några större skavanker. Kvällen gick en aning vilt till. Kiki, Chris och jag åkte ner till stan och drack öl. Vi besökte bland annat en härlig redneckbar av bästa sort. BH:ar hänge överallt i taket, golvet var fullt av jordnötsskal och stereon spelade Merle, Willie och Walyon. Efter redneckbaren gick vi vidare och spelade biljard. Efter en något turlig seger i första rundan blev jag brutalt krossad av Kiki i den andra. Jag spelar generellt inte biljard, framförallt beror det på att jag avskyr att förlora. Hade hursomhelst en mycket trevlig sista kväll.
Fjärde dagen var det dags att återresa till Vancouver och universitetsområdet. Då Eva, min kära rumkamrat, hade en obrukade dag kvar på sitt liftkort i Whistler slog vi våra påsar samman och åkte dit tillsammans. Jag hämtade även min hyrbil, en vit Toyota Corolla, på flyplatsen den dagen. Resan till Whistler gick av stapeln i morse. Vi kom att bli full bil. Eva har släktingar på besök i Vancouver, och det var fler än vi som villa åka skidor. Vi var fem stycken på plats när liftarna öppnade i morse, och vilken dag vi hade. Vädret var kanon och det var inga köer till vare sig skiduthyrning eller liftar. Bäst av allt var förstås skidåkningen. Jag fick för första gången besöka en skidort, och jag älskade varje sekund av det. Solen sken från en klarblå himmel, och dess strålar reflekterades fint i snön. Jag har för första gången i år fått färg, och jag känner mig en aning bränd på kinderna och nästippen. Eva, med familj tog bussen hem efter liftens stängning. Jag stannar en dag till. Bor på ett jättefint hostel Whistler. Det är dessvärre beläget en bit utanför centralorten, vilket gör möjligheterna att till afterski är begränsade. Då alkoholgränsen är satt till 0,05 här begav jag mig trots allt ner till Whistler Village för en öl under kvällen. Vet inte hur mycket afterski jag hade orkat oavsett då kroppen värker efter en dag i backen.
Imorgon blir det ännu en skiddag innan bilen rullar vidare mot Pemberton. Vad som händer där vet jag ännu inte. Det sägs att björnarna börjar vakna ur sin iden nu, och jag hoppas innerligt få se en nalle under min vistelse här. Helst genom bilrutan och inte under någon joggingtur, men jag antar att jag får vara glad för det lilla.
Nu ska jag försöka sova. Blir min första natt i en säng på över en vecka. Dessvärre delar jag rum med två andra, för mig ännu okända, figurer som jag hoppas inte kommer vara alltför berusade när de kommer hemrumlande. Foton från Victoria och Whistler kommer imorgon. Nu väntar sängen. Godnatt alla. Vi ses snart igen.
Första och andra dagen vandrade jag mest omkring nere i stadskärnan. Kiki jobbade och Chris sprang ärenden. Kvällen blev lugn och jag kom i säng ganska tidigt. Då sista kvällen i Vancouver slutade på bargatan var jag ganska mör, och första kvällen var lugn. Resande tar på krafterna, i synnerhet när man har en tung väska att dra runt på. Andra dagen spenderades som sagt också downtown. Det fanns mycket att se och många foton att ta. Under tredje dagen i Victoria tog Chris med mig på hike utanför staden. Vi besteg ett mindre berg utanför staden. Det visade sig att min joggingskor inte direkt var lämpade var brant terräng. Såväl Chris som hunden flög upp för berget. Själv halkade jag mig fram några meter där bakom. Än värre var det när vi skulle gå ner. Jag halkade två gånger, men klarade mig, så när för en halvt stukad fot, utan några större skavanker. Kvällen gick en aning vilt till. Kiki, Chris och jag åkte ner till stan och drack öl. Vi besökte bland annat en härlig redneckbar av bästa sort. BH:ar hänge överallt i taket, golvet var fullt av jordnötsskal och stereon spelade Merle, Willie och Walyon. Efter redneckbaren gick vi vidare och spelade biljard. Efter en något turlig seger i första rundan blev jag brutalt krossad av Kiki i den andra. Jag spelar generellt inte biljard, framförallt beror det på att jag avskyr att förlora. Hade hursomhelst en mycket trevlig sista kväll.
Fjärde dagen var det dags att återresa till Vancouver och universitetsområdet. Då Eva, min kära rumkamrat, hade en obrukade dag kvar på sitt liftkort i Whistler slog vi våra påsar samman och åkte dit tillsammans. Jag hämtade även min hyrbil, en vit Toyota Corolla, på flyplatsen den dagen. Resan till Whistler gick av stapeln i morse. Vi kom att bli full bil. Eva har släktingar på besök i Vancouver, och det var fler än vi som villa åka skidor. Vi var fem stycken på plats när liftarna öppnade i morse, och vilken dag vi hade. Vädret var kanon och det var inga köer till vare sig skiduthyrning eller liftar. Bäst av allt var förstås skidåkningen. Jag fick för första gången besöka en skidort, och jag älskade varje sekund av det. Solen sken från en klarblå himmel, och dess strålar reflekterades fint i snön. Jag har för första gången i år fått färg, och jag känner mig en aning bränd på kinderna och nästippen. Eva, med familj tog bussen hem efter liftens stängning. Jag stannar en dag till. Bor på ett jättefint hostel Whistler. Det är dessvärre beläget en bit utanför centralorten, vilket gör möjligheterna att till afterski är begränsade. Då alkoholgränsen är satt till 0,05 här begav jag mig trots allt ner till Whistler Village för en öl under kvällen. Vet inte hur mycket afterski jag hade orkat oavsett då kroppen värker efter en dag i backen.
Imorgon blir det ännu en skiddag innan bilen rullar vidare mot Pemberton. Vad som händer där vet jag ännu inte. Det sägs att björnarna börjar vakna ur sin iden nu, och jag hoppas innerligt få se en nalle under min vistelse här. Helst genom bilrutan och inte under någon joggingtur, men jag antar att jag får vara glad för det lilla.
Nu ska jag försöka sova. Blir min första natt i en säng på över en vecka. Dessvärre delar jag rum med två andra, för mig ännu okända, figurer som jag hoppas inte kommer vara alltför berusade när de kommer hemrumlande. Foton från Victoria och Whistler kommer imorgon. Nu väntar sängen. Godnatt alla. Vi ses snart igen.
Kommentarer
Trackback
